måndag 11 april 2011

Skolan antastas dagligen offentligt

Jag försöker att se ljus i debatten om skolan som blivit allt annat än saklig. Skolan behöver förbättras, däri ligger inga tveksamheter men det stora problemet är nu att mediedrevet har fått sådana proportioner så att det är helt legitimt att slå ned på allt vad skola heter. Jag funderar över alla elever som nu går i den skola som medierna och även politiker antastar, för det är precis som nu sker. En hel ungdomsgeneration som alla är i skolan (vilket de är tvungna till enligt skollagen) befinner sig i en miljö (arbetsmiljö) som är allt annat bra, snarare bespottad. Vuxensamhället antastar (synonym till antasta: ofreda, vara närgången mot, ge sig på, angripa, ansätta, besvära) verkligen hela idén med skola och varje dag får man höra att skolan helt enkelt är kass. En bild som jag inte vill gå med på och utifrån gårdagens DN-följetong så försöker DNs reporter Maciej Zaremba tvinga i sista spiken i den kommunala skolkistan. Elza Dunkels replikerade som en kobra på DNs artikel i blogginlägget: En skolas kamp mot överheten vilket jag är mycket tacksam för att Elza gjorde (jag gillar Kobror när de biter rätt personer eller företeelser). Och alldeles nyss kom en till replik på Zarembas artikel i går där Björn Kindenberg på Newsmill även han ger en annan bild än den som DN presenterar i artikeln Helvetesskildringar av skolan vinner inte på fakta.

Vad våra politiker och även debattörer vet är att skolan behöver medel och att bildning kostar men man vill inte släppa till medel till detta. Vilken urbota dum logik, alla vet att man måste satsa för att komma ur en svår situation, men politikerna vill hellre backa sig ur problemen och hoppas att några pedagogiska frälsare från klass 9A kan råda bot på, eller att allt bara ska lösa sig om vi ser till att klämma åt lärarna och även eleverna ordentligt och ger skolan ännu fler regler och möjliga och omöjliga mål att nå upp till. Dessutom ser vi till att ändra spelplanen varje gång vi får en ny regering. Det är inte underligt att skolan har problem, men problemen beror inte på lärarna eller eleverna utan problemen baseras på politiker som vill markera gentemot oppositionen hur saker och ting skall styras. Det hela är märkligt och tråkigt och nu hoppas jag att debatten vänder och man lyfter fram skolan som en miljö som verkligen kan skapa förutsättningar för att skapa ett fantastiskt Sverige och en makalös generation som nu går i skolan. Om vi inte lyfter fram denna bild så kommer faktiskt många av elevernas föräldrar tro på allt som medier och politiker för fram vilket är en bild av en skola i förfall och att allt kommer att gå åt skogen. Det är därför så härligt att vi i DN kan får höra andra röster som vi ser i dagens DN i artikeln "Sluta svartmåla skolan"

Skolan har alltid kunnat utvecklats och jag vill avsluta med ännu ett härligt inslag av Eddie Izzard när han talar om värdet i de ord och meningar han lärde sig i franska i skolan. Vi känner igenom oss och hur fantastiskt bra var skolan när vi var unga?


1 kommentar:

  1. Svenska skolsystemet och Sveriges skolor är i enormt behov av förändring/utveckling.
    Taket ligger för lågt.
    Läroplanen stympar alltför många i nuvarande form och behöver bli betydligt mer flexibel redan från start.
    En helhetssyn behövs, ja.
    Nationellt skapar vi i nuläget en elitism/utslagning som behöver synliggöras tydligt utan att stoppa huvudet i sanden i endera rikning.
    De som lyckas är inte de som riskerar skapa problem för samhället.
    De tillhör gruppen individer som tillför och bidrar.
    Det är gruppen elever som inte klarar skolans krav som de är utformat idag – som riskerar bli en “belastning” för samhället.
    I ett utanförskap.
    Med de sociala följder det innebär.
    Som en konsekvens.
    Av det som inte gavs förutsättningar för och i.
    En utslagning som sker tidigt i grundskolan - för ett stort antal elever.
    Vi kan och bör inte medverka till att skapa ett samhälle byggt på the survival of the fittest.
    Kvoten av barn med neuropsykitariska diagnoser ökar.
    Kvoten av barn med olika kulturella/religösa/etniska bakgrunder ökar.
    Vilka krav ställer detta? Vilka krav ställs i detta ?
    Obalans tippar. Alltför hög ribba faller på eget grepp i kejsarens nya kläder.
    Vi måste inse att vi har barn med olika behov och förmågor som kan tas tillvara på olika sätt.
    Men som ofta släcks längs vägen i landet likriktning.
    Kraven på kvalitetsredovisning kommunalt och nationellt – bidrar till en enorm stress och press – som tyvärr ofta drabbar de “undre” i det hiearkiska ledet – nämligen elever och föräldrar där skolpersonal ofta skuldbeläggar dessa för skolans problem/svårigheter att uppnå “målen” – om så är fallet.
    I någon märklig prestige och att behålla ansiktet inför skolledning/kommun/stat.
    Socialtjänst kopplas in.
    I det förflyttas det grundläggande problemet och löser inte det som utgör grunden till problemet. En mängd faktorer spelar in.
    Bristande specialpedagogisk kompetens.
    Den allenarådande skolplanens krav och utforming i sig.
    Det är inte lite krav som ställs på dagens elever. Eller lärare.
    Obalans mellan krav och förmåga – leder till omotivation och stress som i sig ofta leder till beteendeproblem och brister i lärande.
    Ömsesidigt.
    Skolmiljön i sig. (Det KAN vara så att hemmiljö och hemundervisning för enskilda individer med stora perceptionssvårigheter och krav på oföränderlighet - är att föredra och ger större möjligheter till utveckling och lärande – framför skolmiljön, ja.)
    Fysiskt och psykiskt.
    Bristande resurser.
    Brist på hjälpmedel.
    Etc etc.
    I det sker en Katten På Råttan – Råttan på Repet – problematik i hela ledet. Stat/Kommun/Individ.
    Face it. And Change it. For GoodNess Sake. I Rosen-badet.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.